Jag föddes 1967 i Sundsvall
Helt aningslöst och ofrivilligt ramlade jag rakt ut på Bergsåkers stallbacke. Pappa är numera pensionerade bergsåkerstränaren Åke "Snöret" Johansson. Man kan utan att ljuga påstå att jag uppfödd i en rochard.

Redan efter grundskolan började jag jobba hos pappa. För mig fanns aldrig någon tvekan eller något alternativ när det gällde yrkesval. Det var roligt att jobba med hästarna och jag stannade på Bergsåker till jag ryckte in i lumpen. Hösten 1998 flyttade jag till Stig H Johansson på Alby Gård och jobbade hos honom i 2,5 år.

I början av 90-talet flyttade jag tillbaks till Sundsvall. Där vann jag lärlingschampionatet tre år rad i bister kamp bl a med Robert Bergh som på den tiden var lärling hos Åke Svanstedt.

Jag har flackat runt en del och sett mycket trav. Tack vare mina lärlingschampionat på Bergsåker fick jag tillfälle att tillbringa tid i omgångar i USA, bl a på Pompano.

Sundsvall är en alltför trång plats för den som är nyfiken, vill vidga sina vyer, ta chanser och är intresserad av att lära nytt. Jag fick erbjudande om att börja jobba hos Stefan Hultman när han var i Italien. Det var mycket strul i Italien, inte med Hultman som är en kanonkille, men med den italienske hästägaren.

Efter ett halvår hos Hultman drog jag vidare till Tyskland och jobbade åt Harald "Sea Cove" Grendl. Under de nio månader jag jobbade åt honom vann jag fyra lopp.

Stall Accent
Hösten 2002 inledde jag diskussioner med Carl-Henry Bergström, uppfödare till Accent-hästarna, om att flytta till Solvalla och träna hans hästar. Jag flyttade in på hans gård utanför Märsta den 1 december 2002 med ett 20-tal hästar som jag hade med mig från Karlstad. Totalt hade jag med Bergströms hästar ca 70 - 80 hästar i träning, unghästarna inräknade.

Jag fick en bra start och vann en del lopp i början. Samarbetet funkade också bra till en början, men dessvärre visade det sig att jag och Calle inte skulle vara helt överens om kvalitén på hästmaterialet. Som tränare kommer man emellanåt fram till att vissa hästar inte håller måttet. Det är min absoluta uppfattning att som tränare är jag skyldig att upplysa ägaren om den saken. Tränare emellan brukar vi skoja och säga att det är okey att nedvärdera ägarens fru, men säg inget ont om hästen. Många gånger skulle det vara enklare att inte meddela negativa omdömen om hästen, men allt annat vore bedrägeri när man vet att man inte kan få ut mer av den.

Samarbetet med Stall Accent sprack redan innan det hade gått ett år. Det var ett ömsesidigt fattat beslut mellan Carl-Henry Bergström och mig. Det föreföll vara bäst för oss båda. Jag flyttade från gården i Märsta och slog från den 15 oktober 2003 ned bopålarna på Solvallas stallbacke istället. Många har frågat mig hur det kändes att förlora 50 hästar i träning. Jag kan inte säga att det var min upplevelse att jag förlorade 50 hästar. Jag förlorade 5-6 hästar som hade potential. Några hade jag gärna haft kvar, tex Drabant Accent och Beautiful Accent, men ibland måste man göra val.